Terebess Asia Online (TAO)
Index
Home

Dag Hammarskjöld (1905-1961)
Haikudikter

Vägmärken
Bonniers, Stockholm, 1963, 187, [1] s.

 

Sjutton stavelser
öppnade dörren
för minnet och dess mening.

FRÅN UPSALA

Röda marskvällar. Dödsbud.
Börja på nytt -,
Vad är det som slutat?

Slättnatt. En öde sal.
Kvinnan i fönsternischen
väntar solen.

Ollonborrar. Oxelblom.
Syrenernas samtal
efter sängdags.

Träden flämtar. Tystnad.
En droppe fårar tveksamt
rutans dunkel.

Lyktskenets kon i diset.
Frostfjärilslek
kring den blanka stolpen.

Grå snövallar. Varm hästlort.
Gårdarna ruskar sig
morgonsura.

Slätthorisonten
och murens lodstreck
korsas som ödeslinjer.

Smältvattensbäckar
under påskhimmeln.
Kväll. På bordet luktviol.

Denna stenålderskväll
stod kyrkspiran på slätten
som en fallos.

Himlen öppnats i öst.
Slättens blå offerrökar
stiger raka.

Pojke i skogen.
Kastande söndagsstassen
leker han naken.

Vattenkonsten spelar.
Bland vita pioner
jagar grävstekeln.

Svarta stjärnskott.
Svalornas gälla skrin
när de paras i rymden.

I den nakna poppeln
denna stämma
vars välljud sprängde rymden.

Påskliljans daggvåta kalk.
Droppen tvekar
mellan jord och himmel.

Ungt löv i kvällsljus,
efter majregnet.
En undanflykts syndafall.

Nattglim, törnros.
Igelkotten gick vakt
kring det sovande slottet.

Stenbrottens döda gölar.
I risig ljung
påfågelswärmaren.

I slottets skugga
slöto sig blommorna
långt före aftonen.

Slottfönstren såg dem.
I gråblåst och snö
filmades Karl den Tolfte.

Bröddoft. Vardagsord.
Ljuset falnade
i snöns virvlande aska.

Mer än åren skilde dem
denna kvällstur
i den öde allén.

I nyårsnatten.
Svarta almars skuggor
hägnade gravarna.

Tio års mognad.
Tio års väntan.
Snart tjugo år i jorden.

Arsareth morgonljus
långa vårkvällar
som sökte sin mening.

Han sänkte blicken
för att ej se kroppen
till att begära den.

Hemmet sände mig
till öde rymder.
Få söker mig. Få hör mig.

Vägrad den sökta
ville han förtjäna
att själv bli den sökte.

Örfilen lärde pojken
att hans faders namn
var dem förhatligt.

Han föll i volten.
Alla kunde skratta
åt en som var så feg.

Hans moralpredikan
hettade av hat.
Vad drev ett barn därhän?

De tillskrev honom skulden.
Han kände den ej
men bekände den.

Han var ej önskad.
När han likväl kom
fick han blott se dem leka.

Skolan slutat. Gården tömts.
Dem han sökte
funnit nya vänner.

Kaprifolium.
I den grå skymningen
vaknade han till sitt kön.

Vid syrenhäcken,
fri från "plikterna",
återfann hon ungdomslandet.

Vinterskymningen grånar
bakom rutan.
Burfågelns bröst blöder.

Paketen föll i modden
men hon log bort oron
efter fallet.

Källklart morgonljus
väckte kotiljongens
fjärilar till nytt liv.

Du återvänder aldrig.
En annan man
finner en annan stad.